När jag som helst ville glömma allting

var du där

både i gott och ont

du sträckte ut din hand

för att kunna ta upp mig från den mörka sidan

du lyckades och idag är jag den jag vill vara

tack vare dig, tack för att du räddade mitt liv

jag är inte stolt över vad jag har gjort ibland, men det gör mig inte till en dålig människa. Jag försökte verkligen att säga till dig att du kunde överleva detta men du lyssnade inte. Efter att allt fler förvann från ditt liv var det till sist bara jag som stod kvar. jag ville se dig stark igen, ville att du skulle le men hur skulle jag göra?

jag vissste inte vad som väntade mig

hur svårt jag skulle få det

vad skulle du göra om jag inte fanns där?

men tiden gick och pojken såg allt mer ledsen ut. Han hade förlorat allt som betydde något. förutom en liten flicka som alltid fanns där. Hon pratade på om hur glad hon var, men han ville inte lyssna. han tillhörde honom, det visste han. Men jag kan inte lyckas tänkte han. Det här var ett tecken som fanns där för att berätta att hans tid var kommen. Han skulle va den andra som lämnade hennes liv. Men när? och hur?

det fanns några små änglar som försökte flyga som dom vackra änglarna gör. En av dom lyckades, hon hade vingar och flög genom livet, fram och tillbaka för att se allt mer saker och upptäcka mer. Men det var en, som hade en bruten vinge som aldrig skulle kunna flyga igen. Han sa hela tiden hur vacker hon var. Hon kunde flyga och hennes vingar var så vita och fina. hon satt på molnen och vinkade och log till alla andra. han visste att han aldrig skulle bli som henne men det var ändå någåt som inte stämde. hon visste att han hade en bruten vinge. hon erbjöd sig att få ena hennes vinge för hans skull. men han ville inte, han sa att han skulle klara sig men det gjorde du inte. du gick allt mer under ytan och när du äntligen kom upp igen var det bara för att säga hejdå. varför var du tvugnen att gå? jag vet att du var stark men du insåg det inte.

du stod längs vid den förbjudna skogen där ens själ blev såld till djävulen. alla sa till dig att inte göra ddet. dom erbjöd så mycket...han letade med synen och fann henne. Hon kom fram och hela dagden lystes upp med hennes ankomst. Hon var hele hans värld. men hon visste att vad hon än gjorde så skulle han inte återvända. Hon gick fram till honom tog hans hand kysste hans hand och sa jag kommer alltid älska dig

han visste attt det var slut, hans liv var slut....han gick allt längre klippan log mot henne för en stund och tog ett steg till

hanförsvann som solen går i moln.

hon fällde en tår innan hon vände och gick hem till sitt moln. Hon log faKktiskt för hon visste att dom alltid skulle älska varandra. Han var hennes hjärta för alltid.

och hon var han hjärta

för alltid....