När jag som helst ville glömma allting

var du där

både i gott och ont

du sträckte ut din hand

för att kunna ta upp mig från den mörka sidan

du lyckades och idag är jag den jag vill vara

tack vare dig, tack för att du räddade mitt liv

jag är inte stolt över vad jag har gjort ibland, men det gör mig inte till en dålig människa. Jag försökte verkligen att säga till dig att du kunde överleva detta men du lyssnade inte. Efter att allt fler förvann från ditt liv var det till sist bara jag som stod kvar. jag ville se dig stark igen, ville att du skulle le men hur skulle jag göra?

jag vissste inte vad som väntade mig

hur svårt jag skulle få det

vad skulle du göra om jag inte fanns där?

men tiden gick och pojken såg allt mer ledsen ut. Han hade förlorat allt som betydde något. förutom en liten flicka som alltid fanns där. Hon pratade på om hur glad hon var, men han ville inte lyssna. han tillhörde honom, det visste han. Men jag kan inte lyckas tänkte han. Det här var ett tecken som fanns där för att berätta att hans tid var kommen. Han skulle va den andra som lämnade hennes liv. Men när? och hur?

det fanns några små änglar som försökte flyga som dom vackra änglarna gör. En av dom lyckades, hon hade vingar och flög genom livet, fram och tillbaka för att se allt mer saker och upptäcka mer. Men det var en, som hade en bruten vinge som aldrig skulle kunna flyga igen. Han sa hela tiden hur vacker hon var. Hon kunde flyga och hennes vingar var så vita och fina. hon satt på molnen och vinkade och log till alla andra. han visste att han aldrig skulle bli som henne men det var ändå någåt som inte stämde. hon visste att han hade en bruten vinge. hon erbjöd sig att få ena hennes vinge för hans skull. men han ville inte, han sa att han skulle klara sig men det gjorde du inte. du gick allt mer under ytan och när du äntligen kom upp igen var det bara för att säga hejdå. varför var du tvugnen att gå? jag vet att du var stark men du insåg det inte.

du stod längs vid den förbjudna skogen där ens själ blev såld till djävulen. alla sa till dig att inte göra ddet. dom erbjöd så mycket...han letade med synen och fann henne. Hon kom fram och hela dagden lystes upp med hennes ankomst. Hon var hele hans värld. men hon visste att vad hon än gjorde så skulle han inte återvända. Hon gick fram till honom tog hans hand kysste hans hand och sa jag kommer alltid älska dig

han visste attt det var slut, hans liv var slut....han gick allt längre klippan log mot henne för en stund och tog ett steg till

hanförsvann som solen går i moln.

hon fällde en tår innan hon vände och gick hem till sitt moln. Hon log faKktiskt för hon visste att dom alltid skulle älska varandra. Han var hennes hjärta för alltid.

och hon var han hjärta

för alltid....

jag kan inte se

jag kan inte höra

allting jag vill

är att vara dig nära

jag kan inte se

jag kan inte höra

 jag vill se

men du förgiftar mig

när du inte ser på mig

eller pratar med dig

jag vill veta

kan du inte svara

varför jag ej får vara dig nära

kan du inte se

hur jag förändrats under alla dessa år

jag är här nu igen

stark som jag var innan

jag gick ner i djupet för din skull

för att jag försvarade dig

mot världens alla frågor

jag gav inga svar men jag gav en hand att hålla i

när det blev för svårt

varför kan du inte se de längre?

Jag står här och tittar på dig

men du pratar med någon anann

jag kan inte höra

bara se vad du gör

jag vill höra, jag vill prata jag vill bara höra din röst igen

det var länge sedan

ser du inte att jag står här

vad är det som händer?

jag ser dina ögon blir allt mörkare, o allt mer sorgsna

ögonens blåa färg

blir allt mörkare som åskan och vita som blixten

mot livets alla frågor

jag står där och håller din axel vill försöka trösta dig

men ingenting händer

du förnekar att det kommer en tår rinnande nerför kinden

du tittar bort och drar upp luvan

du vill att ingen ska se

den lilla tåren som rinner, varför rinner den?

din kompis drar ut dig från lokalen

alla tittar på dig och skrattar

jag följer med jag måste se vad det är som hänt

men jag vill höra

jag måste höra

vad är det dom säger?

jag har så många frågor men det slår mig varför du gråter

du kan inte se mig du kan inte höra mig

olyckan som inträffade nyss

dom har berättat hur jag forslades genom livet

bara på några sekunder

bilen krockade, genom rutan flög jag

fram genom livet, genom alla portar och alla mina frågor

fick nu sitt efterlängtade svar

jag såg hur alla skulle reagera

och hur ni skulle skrika och gråta

jag kan inte göra någonting

bara titta, jag känner en värme stärkas inom mig

vad är det som händer?

kroppen får en brun färg igen

ansiktet blir allt mer ros rött

och jag känner hur jag kan andas

hjärtat lättas upp

och jag känner en mjuk läpp mot min mun

jag kan inte se jag kan inte höra

men jag kan känna värmen som kommer inom mig

jag öppnar dom för att sluta dom igen

 det går inte

mina ögon

jag kan inte längre se

men jag kunde känna för en sekund din värme igen

en sekund innan jag slöt mina ögon igen

jag kan inte se

jag kan inte höra

livet går vidare

du gråter och skriker

vill att jag ska vakna

du lovar att vara mig nära då

men det är för sent

den döda kroppen blir vit som snö innan den försvinner helt

du fortsätter

går mot skolan

för att tömma mitt skåp

du hittar ett brev

läser det

och gråter ännu mera

avsändaren är anonym men det står några enstaka ord

''När snön kommer är du bara ett blott minne''

ordet står i rött

vem kan det vara?

du skriker ännu mer

du försöker lista ut vem det är

men det går intë

det är slut 

för alltid